tisdag 7 december 2010

Liten blir stor...





Tänk att den här lilla trollungen är våran Diezel.

Hans riktiga namn är Mild Kachinas Black Eagle, men vi tyckte att Diezel passade honom bra. Han är av rasen långhårig collie. Färgen kallas trefärgad och består av svart, vitt och lite brunt. 
Som namnet säger så kommer han från kennel Mild Kachina, som ligger i Järfälla utanför Stockholm. Hans pappa kommer från kennel Springmist i Örebro.
Diezel är född den 7 december 2008 så idag är det "lill-killens" 2årsdag. Det är konstigt att tiden kan gå så fort.

Vi är så otroligt glada och tacksamma över att denna underbara hund fick komma hit och bli en del av vårt liv.
Han uppfyller alla mina önskningar, av den hund jag alltid velat ha. Han är så lugn, stabil och trygg i sig själv. Han lyckas charma alla i sin närhet och har ett hjärta av guld. Han har till och med lyckas omvända människor som inte gillar hundar, till att älska honom. 

Tanken när vi skaffad Diezel var att få en sällskapshund som vi även kunde ha lite nytta av ute i fårhagen. Hittills har det fungerat mycket bra. Jag vet inte om det är för att Diezel har det här med vallning i sig, eller om det är att fåren har lärt sig vart de ska ta vägen när han är med i hagen. Men det som förut (innan vi hade hund) tog oss 1 timma att göra vid förflyttning, tar nu ungefär 10-15 minuter. Det är både skönt och roligt.

I framtiden skulle jag vilja gå en riktig vallkurs med honom, mest för att vi ska kunna lära oss att kommunicera med varandra. Och för att jag ska kunna styra honom på ett bättre sätt. Men framförallt för att jag ska lära mig det här med vallning.






I april i år var vi till Västerås tillsammans med de andra kullsyskonen och genomförde MH-testet med goda resultat. Jag är mycket nöjd med min hund som inte hade några kvarstående rädslor och inte reagerade på skotten över huvud taget.

I höstas gick vi en nybörjarkurs i rallylydnad. Det gjorde att vi har fått upp kontaktarbetet på ett annat sätt, men vi har mycket kvar att lära både han och jag. Det var i alla fall otroligt nyttigt för både mig och Diezel.
Som aktivering brukar vi gå och lägga nått spår i skogen lite då och då. Inomhus brukar vi gömma lite leksaker mm.

Diezel får alltid vara med och hjälpa mig med det han kan. Ska vi gå och plocka ägg, så får han bära äggkorgen. Han får hjälpa mig att bära in posten och är vi på promenad så får han bära mitt paraply. När vi har beskurit buskar eller träd brukar han få hjälpa mig att släpa bort riset. Alltid när jag tappar saker, en vante eller något så får han hämta det åt mig. Med lite fantasi finns det alltid något en hund kan göra.

Jag har kommit fram till att det här med att träna hund är både roligt och lärorikt. Jag är säkert inte så bra på det, men man lär sig nya saker hela tiden. 
Till våren har jag funderingar på att testa agillity, kanske det även blir lite lydnad i framtiden. Om vi någonsin kommer att ta oss ut i några tävlingsbanor av någon form, det har jag ingen aning om. Jag har hela tiden sagt att detta med att tävla inte är något för oss, men jag kanske börjar ändra den uppfattningen lite. Vi får helt enkelt se vad som händer med oss i framtiden...





Idag ska vi åka och hälsa på "mormor och morfar" och göra dem lite extra glada med vår närvaro.

Ha en bra tisdag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar