Vitaste vintervitt...

-Det är helt otroligt vad fort allt kan ändras. I måndags var jag ute i solskenet och tog lite bilder. Då gnistrade solstrålarna i frosten på den bara marken.

Igår började det snöa och idag har vi ett riktigt vinterlandskap utanför fönstret, i vitaste vitt. Det är ju inte lite snö som har lagt sig. Allt är täckt, det är nog över 15cm snödjup och nu fortsätter det att snöa. Sambon blev utringd vid 12-tiden inatt och han får nog fortsätta att ploga bra många timmar till... 

Idag tänkte jag visa er en liten glimt ur vårt vita sovrum, det enda rummet vi har börjat renovera i huset.
Vi började  sovrumsrenoveringen i mitten av januari, vi är fortfarande inte klara, men det börjar i alla fall att ta form. Allt får ta den tiden det tar, bara det blir som man vill ha det till slut.

Änglalikt

En lien glimt ur sovrummet

Den här bilden är tagen så ni ser hur det ser ut för tillfället. Jag tycker att spegeln och änglavingarna gör sig så fint mot den underbara tapeten.
Den ljuvliga stolen har gått i arv och kommer från början från min pappas farmor och farfar (tror jag). Den passar så fint ihop med det stora och vackra skåpet vi har i sovrummet, som man bara anar i högra kanten av bilden.
(visar fler bilder på både skåpet och stolen en annan dag)



Här får ni lite "före-bilder" från sovrumsrenoveringen.

Det här var ursprungstapeten...

...sen fann vi ytterligare flera olika tapetlager.

 



 Vi fick bryta upp och ta bort tre lager golv, innan vi kom ner till det gamla trägolvet.

Men det var som vi trodde, det fanns där under...





 Jag ville även tjuvkika vad som fanns under/ovanför taket...





 ...till min stora glädje fann jag en riktigt vacker pärlspont,
 efter att jag pillat loss två lager annat tak.





Vi hade tänkt sätta upp pärlspont i taket. Men den nya vi hade tittat på var inte såhär bred och vacker, så är det svårt att få fram den här härliga känslan med nya grejer.

Men det blev mycket arbete att dra loss spik, slipa, spackla, och åter slipa, sliiipa, sliiiiiiiiipa!!! 

Ja ni som renoverar gamla hus själva, vet säkert hur hård 100år gammal högblank målarfärg är och hur hårt den sitter.

-Men skam den som ger sig! En veckas ledighet från jobbet, många timmars slit med slip-papper, en hel hög med fula ord, lite svett och flera tårar. Så var det färdigt för att dra alla x antal penseldrag.

Idag är jag otroligt nöjd med mig själv att jag inte gav upp när det var som jobbigast. Nu kan jag ligga varje morgon och titta upp i det vackra vita pärlspontstaket, som är över 100år gammalt.

Nu ska jag göra mig i ordning, klä mig varmt, gå ut och ge pippifåglarna mer mat och ta en promenad med collien, ute i det vita vinterlandskapet.

Passa på att njuta av ljuset!

Kram kram